Sista dagen hemma.

Sista dagen hemma i Ockelbo, känns sådär. En del av mig vill åka söderut och få fart på vardagen. En del av mig vill stanna här, leva i nuet och få umgås med bror nu under hans rehab-period. Varför är känslorna nästan alltid tudelade? Konstigt. :)

Bildbomba fina, tänkvärda bilder med citat?

Knarkar denna sida sedan några månader tillbaka. Rekommenderas!

Försöka hålla denna vid liv?

Söndag, ja.. Ett antal dagar för sent inlägg om jag tänker tillbaka på hur jag tänkte när jag publicerade mitt senaste inlägg.
Idag är en riktig söndag. En sån där som jag misstänker att man upplever om jobbet man besitter innebär att jobba måndag till fredag. Jag har ju inte det utan jobbar dagar, kvällar, nätter och helger om vartannat och går därmed i ett ständigt dagvilt tillstånd. :)
Däremot har jag en riktig söndagskänsla idag. Oro i kroppen, rastlöshet, längtan, stress och allmänt nedstämd känsla.

Om exakt en vecka ligger jag, sovandes hemma och laddar inför jobbet som för min del drar igång på måndagen. Jag trivs på mitt jobb, det gör jag. På riktigt. Men jag befinner mig inte där när jag väl är där. Jag är någon annanstans. Ja, det är jag i och för sig nästan hela tiden för övrigt.
Det har hänt en del den sista tiden som gör att mina tankar och mitt hjärta inte riktigt är där jag kroppsligt befinner mig.
Det är mycket som står för dörren för min del, både på jobbet och privat. När jag väl är på jobbet och bör fokusera på att få ut vad jag behöver för att klara framtiden så är jag i mitt privata rent mentalt. När jag är hemma och bör fokusera på mitt privatliv och de kringelkrokar som finns där så är jag på jobbet. Mycket praktiskt upplägg för en redan tankspridd norrländska! :/

Det privata vet jag ej hur det blir, det kanske löser sig undan för undan - en sak löser sig, en annan följer efter och så vidare.. Jag hoppas verkligen det för just nu känner jag mig måttligt hoppfull. Den som lever får se?

Det sista som lämnar dig...