Dagens möte gick över all förväntan - hela personalstyrkan som var där är jättenöjda med utgången - en ganska så stor sten har tagits från våra axlar.. Har personligen försökt att inte visa för någon hur orolig jag varit - men idag när vi fick beskedet så kände även jag exakt hur orolig i kroppen jag varit.. Tyvärr är det något jag kommer få deala med inom några dagar, ni som känner mig vet vad jag pratar om...
Tycker inte om att visa att jag är orolig, dels så får jag ofta höra att jag är så lugn och trygg i mig själv och att det är skönt för människor runt omkring att ha det stödet. Det är härligt att kunna vara ett stöd - inget fel i det. Men de gånger jag själv känner att jag bara skulle vilja ösa ur mig av min oro sitter det oftast långt inne och det är få personer som jag känner att jag kan ta den biten med.. Tror nog dessa vet vilka det är och ni aaaanar inte vad värdefulla ni är.. *guldhjärta till er*
Nog om det, fick sådant otroligt stöd under mötet från rätt håll, jag är alldeles rörd - ska tacka personerna i fråga personligen nästa vecka när jag träffar dem. :)
När alla hade gått och beskedet sjunkit in så kände jag hur ögonen tårades och jag blev alldeles skakig i händerna och knänen.. Blev så glad! Kommer sova gott inatt.
För studen sitter jag och älsklingen hemma hos honom, han spelar Assassin´s Creed och jag.. ja.. ni märker kanske.. Jag bloggar. :)
Så fort jag hör eller säger Assassin´s Creed så tänker jag på filmen; The Assassination of Jesse James by the coward Robert Ford. Blir sugen att se den.. Ska nog försöka se den i helgen. :)
Nej... Dags att avsluta, sköt om er allihop. Tänker på er.
KRAM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar