Dag 10 – Det här hade jag på mig idag

Dagens outfit bestod av svarta byxor från VILA, vit t-shirt från Sisters, grå kofta från H&M och bruna snörkängor från FACE..
Hihi! Precis såhär som modebloggare gör.. Vad snoffsigt! ;)

Dag 9 - Min tro

Jag tror att vi någonstans har en förutbestämd väg att gå, vi kan göra olika val i livet som leder oss på olika stigar.. Men någonstans tror jag att alla händelser vi utsätts för är meningen att vi ska genomlida för att lära oss något inför kommande prövningar.

Jag vet att detta låter knasigt, att de som drabbas av många olyckor kanske inte alls tycker denna teori är speciellt trevlig att tänka på. Men jag tror att vi utsätts för saker som förbereder oss inför framtiden, dessa prövningar är inte större än att vi klarar av dem. Ibland med nöd och näppe, men vi klarar det...

Jag tror inte att det sitter en gud där uppe och styr allt, jag tror inte att det finns någon allsmäktig.

Min tro är anpassad efter hur jag växte upp, vilka värderingar jag har och vad jag har utsatts för.

Sen tror jag på Karma.. What goes around comes around.. Gör vi något bra, får vi någon gång tillbaka på ett eller annat sätt. Likaså om vi felar...

Dag 8 – Ett ögonblick

Just, precis här och nu... Då var jag lycklig.. :) Första kvällen när jag hämtat hem Frasse och han kröp upp så här på en gång när han kollat in lägenheten...

Dag 7 – Min bästa vän

I ärlighetens namn så kan jag inte peka ut vem som är min allra bästa vän förutom Ante..

Med honom kan jag prata om i stort sett allting, jag känner mig trygg med honom och litar till 100% på honom. Visst har vi våra upp- och nergångar, men jag har aldrig varit så trygg i att säga ifrån, ta eller ge kritik eller ge kärlek som med honom. Han får mig att skratta, både när han är närvarande eller om jag är ensam och kommer att tänka på något han sagt eller gjort. Jag blir glad av att höra hans röst.. Jag älskar att se honom glad och lyckas med saker och jag känner mig totalt ohotad av honom (inte hotad som i slag och sparkar eller psykisk misshandel, utan för hans framgångar). Om han skulle lyckas med något, stort eller litet i livet skulle jag inte känna avund eller få mindervärdeskomplex – jag skulle gärna stå bakom honom och stötta till 100%.

Förutom honom som är nummer ett så har jag under årens lopp lyckats samla på mig en stor skara av personer som jag kallar vänner.. Kompisar är för mig en benämning på personer jag kommer överens med, oftast väldigt bra. Men som jag inte delar med mig av allt i mitt liv. Jag vet inte om det är otrygghet eller vad det är, men så är det.. Den känslan är vad den är och lyckas man inte överbevisa detta så kan personen i fråga inte kliva över från kompis-sidan till vän-gruppen...

Hur som helst, jag har från det att jag växte upp samlat på mig en liten skara av vänner.. 7 stycken för att vara exakt och det som förvånat mig är att jag har träffat hela 4 av dessa under min vuxna ålder.. På ställen där jag inte trodde och tillfällen när jag trott att jag inte behövde fler..

Jag är så otroligt tacksam för alla dessa människor.

As we go on
We remember
All the times we
Had together
And as our lives change
From whatever
We will still be
Friends Forever

Dag 6 - Min dag

Min dag idag innebär en herrans massa måsten..
Klev upp vid tio i sex när Ante gick iväg för dagen. Satte mig direkt med uppgifterna vi har under tiden vi är ute på LIA och sitter fortfarande med dessa.. Är en aningens förbannad på mig själv för att jag inte satt mig ner tidigare, men det är bara jag som får lida så det är bara att bita ihop..

Jag ska iväg till Apoteket och hämta ut lite meducin, packa väskan för att sedan gå och möta upp en kompis och åka iväg på jobb i helgen.. Inte alls laddad, skulle vilja sitta mig med de här uppgifterna i helgen. Men datorn ska med och får jag tid över så ska den skrivas på.. Kanske diskutera lite med min vän också, eftersom vi faktiskt också är klasskamrater.. :)

Emellan alla dessa måsten så ska jag ta mig ett långt bad, äta lunch och försöka vila skallen också.. Annars blir denna helg inte så skoj... Lägerledare som är virrigare än virrigast - nej tack! :)

Hoppas ni alla har en härlig fredag - njut av den här helgen.. Kan ni förstå - det är första advent på söndag!! :)

Dag 5 – Vad är kärlek

Trygghet, förtroende, samspel, komplettering, ge och ta, lycka, glädje...
Kärlek är så stort på många olika sätt. Det är en känsla som liksom sprider sig och smittar av sig.
Det behöver inte vara kärlek som från ett förhållande, det finns kärlek mellan vänner, människa och djur, familjer, kärlek till en aktivitet och så vidare..
Kärlek är att se möjligheterna istället för hindren.. Om vi tar Beatles låt så tycker jag att den sammanfattar väldigt bra..

There's nothing you can do that can't be done.
Nothing you can sing that can't be sung.
Nothing you can say but you can learn how to play the game.
It's easy.

Nothing you can make that can't be made.
No one you can save that can't be saved.
Nothing you can do but you can learn how to be you in time.
It's easy.

All you need is love.
All you need is love.
All you need is love, love.
Love is all you need.

Nothing you can know that isn't known.
Nothing you can see that isn't shown.
Nowhere you can be that isn't where you're meant to be.
It's easy.

Visst är det en fin tanke! Ingenting är omöjligt om du bara har kärlek.. :)

Dag 4 - Det här åt jag idag

Inte mycket, men ack så välbehövligt...

Dag 3 - Mina föräldrar

Mina föräldrar. Åh, jag blir så känslosam när jag sätter mig ner och tänker på dem.. Allt de har gjort för mig och mina syskon.. Sina barnbarn och vänner...

Min mor har jobbat på posten i Ockelbo nästan hela sitt yrkesverksamma liv. När hon inte trampade runt på en postcykel och levererade post så var hon hemma och skötte hemmet. Det stod alltid hemgjord mat på bordet ungefär i samma tid varje dag under min uppväxt. Hon har fått mig att inse hur mycket godare det är med mat som är gjord från grunden istället för halvfabrikat.

Jag är väldigt bortskämd av mina föräldrar i mycket. Speciellt vad det gällde mat – jag fick nästan alltid önska maten vi skulle äta. En sak jag ofta kan tänka på är de gånger jag önskade köttbullar och stuvade makaroner.. Det tar en ganska bra stund att göra köttbullar från grunden, eller hur? Men önskade jag detta en onsdag.. Så gjorde mamma detta, trots att hon från tidiga morgonen hade jobbat och slitit, hämtat mig från dagmamman, handlat och sen inte hunnit komma innanför dörren och pusta ut förrän hon var tvungen att ställa sig i köket med dagens middag som mål..

Det är helt fantastiskt.. I dagens stressade samhälle så får oftast barn köp-köttbullar för att föräldrar inte har tid.. Stackare säger jag.. Jag ska kämpa för att orka göra ”riktig” mat till mina barn.. Precis som min mamma.. :)

Men mamma är inte bara matlagning och jobb.. Hon är helt fantastisk... Trygghet, värme, omtanke och så mycket mer superlativ...

Vad har jag fått från min mor då? Intresse för matlagning, en skapande sida, jag nynnar på samma lilla trudilutt när jag står och håller på med en sak i ensamhet, min förkärlek för att handla saker, både till mig själv men även till andra, att tänka på andra i första hand i många situationer, sätta deras intresse i första rummet och själv försöka stå ut med det som blir över... Och mycket mer..

Min far är ambulans- och taxiförare till yrket. Eller han var det, han är pensionär sedan många år tillbaka. Vid millenieskiftet slutade han arbeta och blev istället sjukpensionär på grund av problem med sitt hjärta och sedan 3 år tillbaka så är han ålderspensionär.

Han är en nogrann person, om han märker att andra inte gör en sak på det sättet som han tycker är bra så gör han det gärna själv. Denna egenskap har jag märkt att jag också har i viss mån.. :)

Han är praktisk, han kan fixa mycket saker på egen hand, engagerad inom PRO i Ockelbo, har agerat hustomte åt äldre släktingar som bott i stora hus långt in på ålderns höst. Är äldst av 7 syskon och är, precis som min mamma trygghet.
Jag kommer ihåg att när jag var yngre så tog han med mig och lärde mig åka slalom, vi spelade tennis ihop, en period i mitt liv kunde jag inte somna själv och då satt han, varje kväll och läste en bokserie för mig trots att han kanske hade haft jour och varit igång med jobbet i över 20 timmar..

Under ett antal år när jag spelade basket så var det ALLTID han som körde mitt lag till och från matcher i en buss.. Allt för att vi skulle kunna åka så tryggt som möjligt. Han körde oss till cuper flera gånger och då när det skedde kanske jag inte var den mest nöjda av oss i laget. Vem vill ha sin pappa med på cuper när det fanns risk att träffa på snygga killar liksom? Men nu i efterhand är jag glad.. Han har varit med och delat en viktig del i mitt liv.

Mina föräldrar är fantastiska, jag älskar dem så otroligt mycket och utan deras uppfostran hade jag inte haft den tryggheten och det självförtroendet jag idag står med.

Jag hoppas att vi blir ens hälften så bra förälder till våra barn som de var till mig - då kommer våra barn få det bra. :)

Dag 2 – Min första kärlek

Min första kärlek?

Jag har legat här i sängen och funderat och klurat vem som var min första kärlek och jag tror att jag måste dela in det lite..

Första förälskelsen var i en lekis-kompis som hade samma namn som min nuvarande kärlek.

Jag kommer ihåg att jag tyckte att alla de andra barnen var så elak mot honom och retades så mycket, därför bestämde jag mig för att tycka om honom och så blev det.. Haha! Vad enkelt det var i den åldern.. Och vilka motiveringar man kunde komma på! Jag brukar springa på honom där hemma ibland och jag kommer alltid att tänka på det här och skrattar gott åt det.. Jag berättade ju aldrig det för honom då, hade jag gjort det kanske han hade varit min första pojkvän.. Vem vet? :)

Men min första kärlek då ja..

Jag har haft tre riktiga förhållanden i mitt liv, jag trodde att jag var kär i det första men insåg att det var något annat jag kände när det väl tog slut och jag sedan blev ihop med pojkvän nummer två. Pojke nummer två trodde jag också att jag var kär, men samma sak här.. I efterhand kan jag se att det var en intensiv förälskelse som jag drabbats av.

Min partner idag är på sätt och vis min första kärlek och även en återkommande...

Vi kommer ju som de flesta kanske vet från samma ort.

Jag hade sett honom på vår högstadieskola den första veckan vi började i sjunde klass och jag var fast.. Under hela högstadiet så suktade jag efter honom (han gick i gymnasiet medan vi gick i högstadiet) och det gick aldrig över förrän jag slutat nian och insåg att jag inte hade en susning om var han befann sig eller så.. Jag gav upp honom..

Ganska precis 10 år senare börjar jag prata med en kille under en konsert, lite drygt en månad sedan jag flyttat ner till Göteborg. Efter några turer fram och tillbaka där han försöker få mig att avslöja var jag kommer ifrån så avslöjar han att han kommer från samma ställe! I samma ögonblick som han sagt detta så ser jag vem han är... Det är min tonårskärlek jag står och försöker föra en konversation med på fyllan, i publikhavet, 50 mil söderifrån vår hemort..

För att visa på att jag vet vem han är så säger jag lite kaxigt att ”ja.. Ante va..?”
Hans min när jag kände igen honom, till och med hans smeknamn som han kallas därhemma, men inte i Göteborg.. Den är obetalbar...

Några dagar senare så bjuder han med mig på en fest och från den dagen så har vi varit ett par.. Så som jag skrev tidigare, min nuvarande kärlek är nog både min första och sista kärlek... :)