Vem är Tjorven?

28-årig tjej som ursprungligen kommer från Ockelbo.

22 december 2010

Kuska runt i Sverige

"Som ni märker så lämnar vi nu Jönköping..."
Åh så härligt! Vi är äntligen på väg och har ju i och för sig kommit en bit på vägen. Bussresan går som en dans hittills och sätena är grymt sköna. Nästan 8 timmar här är ingen match! :)

När man får möjlighet att åka runt i vårat kära land på lite mindre vägar och åka igenom städer titt som tätt så inser jag hur otroligt vackert Sverige är.. Speciellt under detta täcke av snö som vi i år fått. Som de flesta av mina vänner kanske vet så har jag ingen favoritårstid utan gillar alla fyra för att de är så olika. Men för stunden så älskar jag vintern, det är så vackert med vit snö, rosiga kinder och alla ljuskällor som kommer upp denna tid på året.

Ante sitter här bredvid och pluggar för fulla muggar, själv har jag spenderat första tiden med att kika några avsnitt av One tree hill. Hade lyckats glömma bort den serien för ett tag och hux flux så fanns det nästan en hel säsong att hyra.. :)

Fick ett sms från en av mina vänner i Gbg vid 5 imorse som sa att de äntligen kommit hem.. Stackarn har varit i Paris med sin sambo och de skulle ha kommit hem i söndags kväll.. Men på grund av detta väder så har de varit fast på flygplatsen tills idag då.. Dessutom hade de åkt på en rejäl förkylning så kan tänka mig hur jobbiga de här senaste dagarna måste ha varit för dem..

Till råga på det så fick jag sms från en annan vän som befinner sig i Kuba just nu.. För det första så kom det inte iväg den dag de skulle iväg utan fick vänta ett dygn extra. Vädret där borta är tydligen riktigt illa med regn och inte alls så varm värme som de hoppats på, dessutom var tydligen inte hotellet speciellt trevligt..
Fy.. Jag lider med er alla fyra.. Ni har längtat och sett fram emot era resor en så lång stund och så blev det som det blev..
Hoppas jul och nyår i alla fall blir minnesvärda för er. :)

21 december 2010

Morgondagen - kom!

Ni kan inte ana hur mycket jag längtar till juni.. Flera gånger i veckan kommer jag på mig själv att fantisera om hur det kommer kännas att för sista gången åka till Krokslätts fabriker, få examensbeviset och den där rosen som lärarna pratar om.. Få äta gått... Vara finklädd.. Och sen åka därifrån och inte behöva komma tillbaka.. Inte för att jag inte trivs där, men just nu vill jag bara sluta.. Få börja jobba.. Se fram emot nästa steg i vårt liv.. :)

Apropå finklädd så har jag faktiskt sett en klänning jag gärna har på mig på examensdagen.. Hoppas den finns kvar nu efter jul - kanske med en röd lapp på.. Då slår jag till så det är klart.. Då fattas bara skor så kan jag strutta iväg till skolan, redo för avskedet.. :)

Gudars skymning så jag längtar till morgondagen.. Jag och hjärtat kommer sätta oss på en buss (lyxig sådan) och bege oss hemåt för att fira jul och nyår hemma.. Jag tror jag spricker av längtan snart! :)

20 december 2010

Gå in och rösta.. :)

Nu är det inte långt kvar.
Om två dygn är vi om inte hemma så på god väg.
Vi ska jul fira jul och nyår hemma i skogarna och ni kan tro att jag längtar.. Väskan är i stort sett packad för min del och jag har redan tagit fram kläderna som skall användas på resdagen.. Så här är det alltid de gånger jag ser fram emot resan som kommer..

Här har vi spenderat dagen framför tv:n. Först en rejält maraton av One tree hill och filmen: Hitler - The rise of evil.. Fruktansvärt upprörande film. Jag sitter fortfarande och tänker på hur många gånger det hemska som hände hade kunnat undvikas...

Nu vill jag bara att morgondagen ska gå så snabbt den bara kan så onsdagen kommer med stormsteg.. Jag vill hem och äta mammas lussekatter, pepparkakor, skinkmackor.. Åh... Julmat.. Mmmm... I long!

För er som har facebook men kanske inte varit inne där den sista tiden.. Gå in där, leta reda på mig där inne och rösta gärna på mitt lilla rim från fritidsresor.. Det finns chans att vinna en resa till thailand, Ipad eller presentkort hos fritidsresor.. Och i ärlighetens namn... Jag (vi) skulle behöva något att se fram emot just nu.. Vi är båda två lite slitna.. Så jag ber er snällt... Gå in och rösta.. Snälla.. :)

Dag 30 - Ett sista ögonblick


Vet att det kanske inte är den bästa bilden.. Men det är den första och hittills enda på oss tre musketörer från klassen.. Här under P och D´s kräftskiva tidigare i år.. :)
Mina härliga vänner och jag.. :)

19 december 2010

Dag 29 - Mina ambitioner

Oj, mina ambitioner..
För det första så fick jag googla på "Ambition" för att vara helt säker på vad det egentligen betyder. Jag vet hur jag ska använda ordet i meningar och så vidare, men när jag ska beskriva det och vad mina ambitioner är så kände jag att jag helst vill vara helt säker på min sak..

Så här stod det på Wiktionary:
  1. (någons) mål (med något); det någon arbetar för att uppnå.
    Min ambition med boken är att människor skall finna tröst i den.
  2. någons drivkraft, det som gör att någon orkar och vill fortsätta (arbeta) med något.
Jag har ju en del mål som jag gärna uppnår innan jag checkar ut från detta jordeliv..
En del av dessa är; att bilda familj, uppfostra mina barn till självständiga, medmänskliga och lyckliga människor. Sen vill jag ju så klart gå klart min utbildning och lyckas ta tillvara på den kunskapen jag får från den i mina kommande yrken/mitt liv.

Drivkraften som jag har är att jag vill må bra i dagens slut. Sen om det beror på att jag själv har gjort mig glad, någon annan gjort mig glad eller jag har gjort andra glad - det spelar mindre roll...

18 december 2010

Dag 28 – Det här saknar jag

Jag saknar min familj, och Frasse.. Skulle så hemskt gärna vilja ha en katt igen.. Det är och kommer nog alltid vara en sorg för mig.. Ante är ju väldigt allergisk så det kommer nog aldrig att fungera för oss att ha katt.. Jag lever på hoppet att det ska fungera för oss om vi skaffar hus så den kan gå ut.. Där vi har större ytor så de inte behöver leva mitt uppe i varandra..
Men det visar sig i framtiden..

Jag saknar även mina vänner... Det är inte bara en dans på rosor när man blir äldre och vi sprider oss över landet som vi gjort..

17 december 2010

Dag 27 - Min favoritplats

Jag vet inte riktigt om jag har En favoritplats egentligen.. Den varierar beroende på vilket humör jag är på. Oftast innebär det bara att jag vill ha Ante med mig, vänner familj... Ibland vill jag vara ensam..
Men några av mina favoritplatser är i alla fall i vår lägenhet (det är verkligen ett hem för mig, trivs så otroligt bra), i mitt barndomshem, svärfars sommarstuga (ingen el, ingen täckning på mobilen, inget rinnande vatten - ingen som kan störa)... Ja... Dessa platser trivs jag väldigt bra på..

16 december 2010

Dag 26 - Mina rädslor

Min största rädsla är att förlora de jag håller kär. Det har varit lite svängar fram och tillbaka på olika håll och ibland har det gått bra, ibland har det slutat på precis det sättet som vi alla nog ber för att slippa ställas inför.

Detta är det allra värsta som kan hända i min värld och något jag ibland tänker väldigt mycket på.

Andra rädslor jag har är spindlar, ormar och höga höjder när jag inte befinner mig inomhus. Har ju fått testa att stå uppe i Sears tower i Chicago som när jag var där var världens högsta byggnad som allmänheten fick gå in i. Detta rör mig inte i ryggen alls, att stå och trycka näsan mot rutan och titta ner alla de 442 meter ner.. Men att sitta i en öppen karusell (tänk Fritt fall eller liknande) och genomlida en tur i den... Det går inte... Hua.. Otäckt... :/

15 december 2010

25 - En första...

En första... Vad då? Vad ska vi ta? Jag tror att jag skulle vilja berätta lite om första gången jag var i USA med min mor, yngsta bror för att hälsa på min syster som då var au pair där.

Jag var inte mer än 3 eller 4 år har jag för mig.

Mycket hände under den resan, jag råkade ut för det ena missödet efter det andra.. Barn ni vet.. Ska vara överallt och ingenstans på samma gång. :)

Jag vet att jag under en av våra turer till parken ville leka med jordekorrarna som fanns där.. Det ville inte de göra.. Så en av dem bet mig..

Jag lyckades bita sönder ett sånt där neon-halsband en dag, fick panik och började storgråta.. Ur munnen lyste det illgrönt neon.. :)

Min bror skulle vakta mig en stund innan vi skulle åka iväg någonstans, medan mamma och syster klädde på sig.. Han satte mig på biltaket (av vilken anledning har jag ingen aning om). Det var mitt i sommaren, har för mig att mamma sagt att det hade varit upp åt 30 grader de senaste dagarna, inklusive denna. Bilen hade så klart stått i solen, jag hade ett par korta snickarbyxor på mig och brände mig så in i norden på baksidan av låren.. Tror ni jag grät? Mhmmm.. Big time! :)

Vet inte om det var hämnd eller ej, men under vårt besök i John Hancock center så spillde jag ut apelsinjuice på brorsans nya, kritvita utstyrsel.. Payback´s a bitch.. ;)

Allt detta + massa mer saker under min första resa till staterna... Som tur är så har det varit lugnare de andra gångerna... :)

14 december 2010

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Sorgliga filmer, människor och djur som far illa och när jag tänker på personer jag förlorat.
När jag får känslan av att jag kommer förlora någon speciell eller inte orkar med mig själv och allt runt omkring.
Riktigt, riktigt soliga skämt, dop och bröllop.. Ja, en salig blandning helt enkelt.. :)

13 december 2010

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Ante, ledighet, familjen, vänner, god mat, träning och att lyckas med en uppgift... :)

12 december 2010

Dag 22 – Det här upprör mig

Personer som bara tänker på sig själva utan att kunna sätta sig in i andra människors situationer.

Jag tror att vi alla gör så ibland, men att göra det vid upprepade tillfällen. För att man själv är rädd för förändring eller helt enkelt bara vill ha det på sitt vis. Nej.. Det går bort för mig. Ibland måste vi själva stå tillbaka om det innebär att andra mår bra av att förändra eller leva på ett visst sätt..

Anledningen till att detta upprör mig kan bero på att jag vid flera tillfällen blivit utnyttjad av sådana personer och jag själv fått ”städa upp” efteråt.
Jag får ta de svåra besluten och leva med dessa. Medan den/de andra kommer undan väldigt enkelt..

Nej, skärpning till dessa människor! Tänk för f_n inte bara på er själva och hur ni vill ha det varje gång, i längden så kommer fler och fler personer upptäcka detta och har ni otur så bränner ni era broar och står där ensam i slutet. Ce la vie..

Empati, sympati och medmänsklighet tack! :)